The doctor’s appointment

Så minns ni det där bröllopet jag var på i juli? Anna och Fredriks underbara bröllop med nattbad etc. Jo, jag kom ju hem med blodig näsa och stukad fot. Den foten har varit småsvullen sen dess.
På bowlingen i onsdags så dansade vi japansk dansmattatävling och när jag hoppade runt så hände något med foten igen och nu är den lite väl svullen och svår att stå på.

I alla fall. I fredags bestämde jag mig, tillsammans med tjat från kollegor, för att kolla upp foten en gång för alla. Jag ringde läkaren som låg mittemot jobbet och fick tid samma dag kl 12.30. Super tänker jag och är glad över att jag kan göra det lunchtid och slippa ta ledigt.
Kommer dit och registrerar mig. Läser en Vouge och efter att ha läst ut tidningen börjar jag bli orolig. Tittar på klockan, hon är 13.15. Hmmm…?
Jag tänker att jag vet ju faktiskt inte hur det fungerar i Australien men 45 minuter är ju ganska lång tid och kanske har de glömt av mig eller så har jag gått fel etc etc.
Jag går fram till receptionisten och frågar om jag inte hade tid 12.30. Jodå svarar hon, utan fortsättning. Jaha tänker jag, tittar på klockan och säger att det var ju ett tag sedan, klockan är 13.20 nu. Ja, svarar hon, det är du nästa.
??? Jag fattar ingenting. Frågar hur lång tid det kan ta till min tur. Ingen aning svarar hon och säger åt mig att sätta mig igen.
Efter ytterligare 20 minuter kommer jag i alla fall tillslut in. En minimal rysk kvinna i 60 års åldern ska ta hand om mig. Jag fattar inte ett ord hon säger och jag undrar om hon överhuvudtaget förstår vad jag säger. Efter att ha förklarat mitt problem och hon ska undersöka mig så ringer hennes privata mobil, en Iphone. Hon försöker svara, men klarar inte att trycka på touchscreenen. Efter mycket om och men får hon upp den och svarar och i två minuter sitter hon och skriker på ryska. Jag börjar på allvar undra om jag är med i dolda kameran. Vart fasiken har jag hamnat? En kvinna som inte förstår mig, knappt kan prata engelska och skriker på ryska i sin mobil. Hur sjutton skall hon kunna hjälpa mig??
Efter två minuter lägger hon på och fortsätter med mig, utan att ens ursäkta sig för samtalet.
Sen skall hon skriva en rapport på datorn. Alltså, pekfingervalsen är INGENTING i jämförelse med hur sakta denna kvinna skrev. Allt jag tidigare berättat fick jag säga igen och med ETT finger försöker hon först hitta tangenterna och skriver saaaaaakta in vad jag säger. Jag börjar inse att jag aldrig kommer att komma därifrån…!

Och, det sjukaste av allt… I Australien betalar man för tiden man är inne hos läkaren fick jag reda på när jag skulle betala. Det som från början skulle kostat $65 blev $110! inte konstigt att man drar ut på tiden med telefonsamtal och skiter i att lära sig datorn…

Summa sumarum. Efter 2 timmar kom jag ut med remiss till röntgen och ultra ljud. Tvång om att bära fotstöd/bandage och ny tid nästa vecka. Men jag var duktig och fixade även nya recept på mina mediciner. Till nästa gång skall hon kolla upp vad som finns i Australien och ge mig nya recept. Så hon var ganska bra trots allt.

Men Gud vad annorlunda det är från Sverige…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s